Wikipedia:Dagens skandinaviske artikel/Søndag/Uge 18, 2015

Världsarven utgörs av de kultur- och naturmiljöer i världen som anses vara ojämförligt mest enastående och av stor betydelse för hela mänskligheten. Vad som är och hur ett objekt kan bli ett världsarv bestäms i världsarvskonventionen (Konventionen om skydd för världens kultur- och naturarv). Konventionen antogs den 16 november 1972 av Unescos generalförsamlings 17:e kongress i Paris.

FN-organisationen Unesco upprätthåller en lista över världsarv och det står medlemsländer fritt att nominera objekt till listan. Medlemslandet är därefter i enlighet med konventionen förpliktigat, åtminstone moraliskt, att sörja för att världsarvet bevaras åt eftervärlden. När en miljö eller ett fenomen antagits som världsarv skall det vara en angelägenhet för hela mänskligheten, enligt Unesco.

I juli 2012 fanns 962 världsarv i 157 anslutna länder; av dessa är 745 kulturarv, 188 naturarv och 29 en kombination av de båda typerna. Varje år har tillkommit i snitt 27 världsarv. Italien har med sina 47, fler världsarv än något annat land. Läs mer