Babel
svDen här användaren talar svenska som modersmål
en-3This user can contribute with an advanced level of the English language
da-1Denne bruger har et grundlæggende kendskab til dansk
Brugere efter sprog

Jeg er Boivie från Sverige.

69 + 0 = 69 billeder.

Imagelist


Ugens artikel

Et rekonstrueret tafl-spil af varianten hnefatafl.

Tafl-spil er en familie af gamle germanske og keltiske strategispil, som spilles på et bræt på mellem 7×7 og 18×18 afhængigt af hvilket variation, og med to hold af uens styrke. Ordet tafl kommer af det oldnordiske ord for bord.

Størrelsen på brættet og antallet af brikker varierede, men alle spil havde et karakteristisk forhold 2:1 mellem de to hold, hvor det mindre hold havde en kongebrik, som begyndte i centrum, og hvis mål var at undslippe til brættets periferi eller hjørner. Det store holds opgave var at fange ham, hvorved spillet vindes. Den angribende side har en naturlig fordel i starten af spillet, der sandsynligvis skal indikere et vigtigt kulturelt aspekt ved at efterligne vikingetogternes succes. En anden kulturel indikation af kongen er vigtigheden af, at vikingernes høvding deltager i kampen. Vigtigheden af krig blev også afspejlet i hnefatafl, der var vikingernes form for tafl-spil, fordi det var et strategispil om krig, hvilket kan være en vigtig årsag til, at spillebrættet er fundet i grave med mænd i alle aldre (vikingerne havde nogle gange drenge med på slagmarken). I Balnakeil i Skotland blev et skelet fra en dreng på mellem 8 og 13 år fundet med våben og et hnefatafl-brætspil.

Der er nogen uenighed om, hvorvidt nogle tafl-spil (Hnefatafl og Tawlbwrdd) kan have anvendt terninger. Der har også været diskussioner om, hvorvidt spillene fulgte vikingerne på deres rejser, blandt andet til Island, Storbritannien, Irland og Lapland. Taflvarianterne, som omfatter Hnefatafl, alea evangelii, Tawlbwrdd, Brandubh, Ard Ri og Tablut, blev spillet i store dele af Nordeuropa fra før 400 e.kr, indtil de blev fortrængt af skak i 1100-tallet. (Læs mere..)

Ugens artikel Bokmål

Sentrum av Stalingrad ved kampens slutt, 2. februar 1943 .

Slaget om Stalingrad fra 23. august 1942 til 2. februar 1943 sto mellom Tysklands Wehrmacht og Den røde armé fra Sovjetunionen. Med nær 2 millioner døde er slaget et av de blodigste i menneskehetens historie. Stalingrad var et transportknutepunkt, blant annet for Sovjetunionens tilgang til sine oljeforekomster i Kaukasus. Den tyske offensiven endte med nærkamp i bykjernen. Midt i november 1942 hadde de tyske styrkene presset den sovjetiske 62. armé sammen i to smale brohoder langs vestbredden av elven Volga, og hadde inntatt rundt 90 % av byens areal.

Den 19. november 1942 angrep sovjetiske styrker fra to sider i «operasjon Uranus». Etter fem dagers fremrykking av Den røde armé var Wehrmacht omringet, i og vest for Stalingrad. Om lag 250 000 tyske, rumenske og italienske tropper var sperret inne. Hitler beordret at 6. armé skulle holde Stalingrad. I begynnelsen av februar 1943 var de gjenværende tyske styrkene sterkt redusert, de hadde hverken mat eller ammunisjon, og overga seg. Av om lag 91 tusen soldater som gikk i krigsfangenskap kom knappe 6 tusen tilbake til Tyskland, resten døde i Sovjetunionen. Minst 40 tusen sivile døde under kampene, mens rundt 10 tusen sivile klarte å overleve i ruinene. Tyskland tapte store mengder utstyr og soldater i slaget, og maktet ikke senere å gjenvinne initiativet i krigen. ► Les mer her.

Ugens artikel Nynorsk

Arnold J. Toynbee

Arnold J. Toynbee (1889–1975) var ein britisk historikar og historiefilosof, den siste såkalla universalhistorikaren. Han er særleg kjend for tolvbandsverket A Study of History, ei metahistorie som kom ut i tida 1934-61 og undersøkte historia frå eit globalt perspektiv. Verket er basert på ein idé om at dei ulike sivilisasjonane går gjennom universelle rytmar med stigning, blomstring og nedgang. Det religiøse grunnsynet i A Study of History gjorde verket særleg populært i USA, ettersom Toynbee avviste både den greske humanismen og opplysningstida si tru på menneskeheita si essensielle godheit, samstundes som han heldt den moderne nasjonalismen for å vere ein «falsk gud». Les meir …

Ugens artikel Svensk

Smålom på norsk og svensk; rødstrubet lom på dansk

Smålom (Gavia stellata) är vattenlevande fågel inom familjen lommar. Den är en utpräglad flyttfågel som främst återfinns i den tempererade regionen på norra halvklotet. Smålommen häckar vid små skogsomslutna vattendrag och övervintrar i kustområden. Den är alla tider på året bunden till vatten och befinner sig bara på land för att häcka.

Hos alla lommar är benen placerade så långt bak på kroppen att de ej kan gå på land utan istället använder dem för att putta sig fram liggande på bröstet. Smålommen lever i monogama förhållanden och paret hjälps åt att bygga boet, ruva äggen och ta hand om ungarna. Dess huvudsakliga föda utgörs av fisk. Vintertid är smålommen gråsvart ovan och vit undertill och i häckningsdräkt anlägger den ett rött parti på halsen. När den flyger har den snabbare vingslag än andra lommar och benen skjuter knappt ut bakom stjärten. Den höjer och sänker ofta huvudet i flykten och flyger i övrigt ofta med sänkt huvud. Läs mer